När Ingemar Johansson blev världsmästare (på den tiden behövde man inte använda uttryck som “undisputed”) 1959 kom det många mer eller mindre storslagna projekt på banan. En var att lansera en “Ingo-läsk” och promotor med mera Carl-Axel Hellqvist i samarbete med en Rolf Bohman drog igång projektet.
Bohman hade då kontakt med Sefyr Bryggeri som skulle kunna tillverka en essens som Hellqvist i samarbete med Bohman skulle sälja till olika bryggerier runt om i landet för att distriktvis ge dem rätten att tillverka och sälja Ingo-läsk.
Edwin Ahlqvist, promotor och rådgivare till mästaren, och Ingemar Johansson blev intresserade och accepterade Hellqvists anbud mot en viss royalty på varje såld Ingo-läsk.
Men som det blev hade Hellqvist andra åtaganden och sålde sin del i projektet till en Gösta Sandin – men efter att Ingemar Johansson förlorat VM-titlen mot Floyd Patterson i returmatchen sjönk Ingos marknadsvärde markant och intresset för läsken blev minimalt.
Den återuppstod dock under märket Zingo – och finns på marknaden den dag som i dag är.
Källor: Wikipedia (som ger en lite annan version än den som berättas här) och Carl-Axel Hellqvists bok Stjärnor & Skojare M.Fl Jag Mött.
Sjov historie!
Min bror bor i Sverige. Jeg må få ham til at tage en flaske Zingo med hjem næste gang.
Det är faktiskt Carlsberg som tillverkar Zingo numera. Carlsberg Sweden ska sägas.
Med rätt blandning Zingo och vodka har vi en riktig knockout, nästan i klass med Ingos höger 🙂