Av Hisham Zaben:
Linn Sandström fick mirakulöst segern efter att ha blivit utboxad och slagen i tio ronder. Linn började bra på fötterna men det var bara en tidsfråga innan Maribel Ramirez motor var i full gång och när den väl var det var det envägstrafik och väldigt ensidigt i mexikanskans favör.
Det var uppenbart att Linn inte hade något svar på agressionen hon var utsatt för och hon fick springa en hel del och hålla väldigt mycket. Ringdomaren var otroligt snäll som aldrig drog av poäng från Sandström trots fyra varningar (vissa domare drar poäng redan efter en eller två tillsägelser). När Linn förstod att hon inte kunde hålla mer utan att bli fråndragen poäng så fick det henne att bli ännu mer på språng och hon fick nästan ingenting gjort.
Det var inte en match där ena parten blir pressad men kontrar bra utan här blev Sandström pressad utan att ha något svar. Vid något tillfälle fick hon in enstaka kontringar men det var slag utan verkan.
Matchen utspelade sig på Ramirez villkor i nästan varje rond. Hon träffade med flest slag och hade också de hårdaste träffarna. Jag hade det 97-93 till mexikanskan och min gode vän Per-Åke Persson hade det 98-92, även han för Ramirez.
Ingen kunde tro sina ögon när Sandström fick segern men detta är boxning om och om igen och Linn kunde väl knappast tro på det själv när hon utropades som vinnare.
Efter matchen träffade vi Ramirez som stod utanför ringen och grät. Hon kunde helt enkelt inte tro att efter att hon gett allt, förtjänat vinsten solklart och så bli nekad på detta sätt och få åka hem tomhänt.
En sammanfattning från en annars väl planerad gala är att ordningen på matcherna inte var så bra. Tanken på en kväll med proffsboxning är att stämningen ska byggas upp till att bli det bästa när man närmar sig huvudmatchen men här hade inte huvudmatchen den typen av spänning omkring sig. Publiken såg ut att halvsova och jämför man med boxning i Köpenhamn och annorstädes har de en betydligt livligare och gladare atmosfär. Där har vi mer att jobba mot.
Att Linn Sandström ens får en titelmatch, även om det är en sekundär titel, är det intressant att hon ens fick möjligheten då hon blev stoppad bara två månader tidigare. Hur man ens kan få chansen att slåss om en Guld titel så nära en sådan förlust utan att ha gjort något märkvärdigt efter den förlusten visar hur tunn damboxningen är.
Att bli världsmästare som kvinnlig professionell boxare är inte samma sak som när en man åstadkommer det för vägen dit är mångfaldigt mycket svårare.