Isländske tungviktaren Gunnar Kolbeinn Kristinsson (18-0) vann i tyska Nürnberg över Mike Lehnis (8-1). Lehnis gav till slut upp och kom inte ut till sjunde ronden och hade en tuff sjätte rond där han blev nedslagen men ledde ändå hos två av domarna efter sex ronder med siffrorna 57-56 och 58-55 medan den tredje domaren had 57-56 för islänningen, som boxas med svensk licens.
Kristinsson vann därmed tre titlar: World Boxing Federation Interim, Legends Boxing Foundation och Global Boxing Union. Värdelöst säger en del kritiker men glöm inte att en stor fisk i en liten sjö kan leva gott på det – och på Island är Kolbeinns seger stort.
Press meddelande från Lammi Boxing Management:
Iceland´s unbeaten heavyweight warrior Gunnar Kolbeinn Kristinsson, 37 yo, stays unbeaten and improved his record to 18-0, 12 KO by stopping local hero Mike Lehnis in Germany in a 12 rounds scheduled fight when Lehnis stayed in his corner after 6 rounds.
Lehnis was a bit active on early rounds but step by step Kristinsson wore Lehnis down and in the 6th round Lehnis went to the canvas for a count. Referee gave the German all possible time to recover and also took time out for Kristinsson to fix the tape on his gloves.
Lehnis tried to fight back, but there was no more power on his punches and after the break between the rounds Lehnis stayed so long on his stool that the referee stopped the fight.
Fight is available to watch at MMA Frettir´s youtube channel at:
https://www.youtube.com/live/jjJdOcil12E?si=U8pDYA0pW-hVrA_-&t=10200 (starting from 2 hour 50min).
Lammi Boxing Management congratulates Kolbeinn Kristinsson!
“Legends Boxing Foundation” og “Global Boxing Union!” Ærlig talt, er det nødvendig å henvise til slike totalt meningsløse “forbund”?
“Värdelöst säger en del kritiker.” Det er vel mer enn som så. De fleste er vel enige om at de latterliggjør boksesporten.
Henvis heller kun til de få største og mest seriøse.
Jag är oenig. Den professionella boxningen saknar den strktur som andra sporter har. Det är “free for all” och alla har chansen att göra det mesta av vad man har. Man kan vara en stor fisk i en liten sjö och äta gott där.
Kolbeinns tre titlar har säkert utlöst en god bonus från hans sponsorer liksom Oscar Ahlins WBFed titel också gett honom en god slant (tror jag) och varför inte?
En annan sak är att de stora förbunden inte är särskilt “seriösa”. Titta på WBC och deras “champion in recess” mästare, WBA med sina interim, standard och super champs, IBF med sina “eliminators” osv.