Den 5 mars 1974 var den norske promotorn Erik Stenerud i Hamburg för att förhandla fram ett så kallat frivilligt försvar av EM-titeln i jr lättvikt av mästaren Lothar Abend från Västtyskland mot Svein Erik “Spikern” Paulsen, Steneruds stora stjärna.
Stenerud hade hoppats EBU skulle göra Paulsen till officiell utmanare den våren men den positionen fick fransmannen Jean Pierre Piedvache. Enda chansen att få till en EM-match i närtid var alltså att förhandla fram ett frivilligt försvar.
Det hade gått fort för “Spikern” som blivit proffs tidigt 1973 och nu var uppe i Europatoppen efter bara åtta matcher.
Med på resan var Mogens Palle, som var matchmaker för Erik Stenerud och hans partner Björn Dahl, som 1972 “återupplivat” professionell boxning i Norge.
Nu var man alltså i Hamburg och på nattklubben “Cherie” på Reeperbahn träffade man ställets ägare tillika Lothar Abends manager Wilfried Schulze. Även ordföranden i tyska förbundet, BDB, Theodore Wittenbrink var med på mötet. Det bjöds på drinkar men varken Stenerud och Palle ville ha något då som Stenerud skriver i sin bok Match att “fyll och butikk inte hör samman.
03.00 kom så budet från Schulze: 50 000 D-mark, alla (om några) intäkter från TV, gratis resa med kost och logi på förstklassigt hotell i tio dagar och därtill kom ersättning för en del icke specificerade utgifter.
Stenerud sa ja. Det var dyrt men han såg det som norsk proffsboxnings stora chans att få en internationell mästare och det var dessutom den första titelmatchen på norsk jord.
Men riktigt klart var det inte förrän den 7 mars då Paulsen upp i ringen i Oslo mot spanjoren Jose Antonio “Gitano” Jimenez, som var Europamästare i fjädervikt. Men det gick bra för “Spikern” som vann på tko i åttonde ronden.
Paulsen hann med en match till innan mötet med Abend då han i Köpenhamn 4 april stoppade engelsmannen Tommy Wright i sjunde ronden.
Och den sjunde maj på Jordal Amfi slog “Spikern” ut Lothar Abend, som blev däckad i andra ronden och var till slut försvarslös efter två nedslagningar och en stående räkning i tredje ronden och Norge hade en Europamästare.
Enligt en beräkning av AI motsvarar 50 000 D-mark år 1974 idag 329 605,65 euro.
Endte historien også godt for Stenerud? Tjente han penge på kampen?
Stenerud beskriver i sin bok åren 72-73 som “uppbyggnad”. 74-75 är bra år (lönsamma), 76-80 är en lång nedtur både finansiellt och sportsligt (och han menar att han skulle slutat långt tidigare)