Det knakar i fogarna i svensk boxning. Senaste SM hade rekordfå deltagare och Svenska Boxningsförbundet slits sönder i interna splittringar medan svensk proffsboxning för en tynande tillvaro administrerad av Svenska Proffsboxningskommissionen, som inte lyckats lösa den heta frågan om “förlängd matchtid” (matcher över 12 minuter) och till på köpet ligget högt i kostnadsläget för de som vill arrangera proffsgalor.
Det är därför inte inte konstigt att det nu kommit två nya förbund på banan och som nu sökt om tillstånd hos Länsstyrelsen i Örebro.
Det ena är det IBA-anslutna New Sweden Boxing Federation där Siamak Vis Jagemar är ordförande och Robert Nordman general sekreterare. IBA gör idag “allting” från olympisk boxning (fast man är permanent portade från OS) till IBA proffsmatcher till IBA VM matcher för professionella boxare. IBA är mycket välfinansierat och över jul gör man en storgala i Tanzania. Bortser man från AIBA:s, nuvarande IBA, dystra förflutna och den prekära frågan om hur länge pengaflödet varar är det här tveklöst vägen att gå.
Det andra är Svenska Boxnings Unionen med Mikael Höök i spetsen. SBU har ett intressant koncept med “semi-pro” matcher (upp till 12 minuter) i kombination med olympisk boxning och diplommatcher. Administrativt ska man i “semi-pro” matchen gå ner i antalet domare från dagens tre plus ringdomare till en poängdomare och en ringdomare eller till och med ha en poängsättande ringdomare. För arrangören i en “small hall” gala är skillnaden ganska stor rent finansiellt och SBU:s avsikt är att försöka få fart på den sortens event.
Rätt eller fel har vi nu fyra förbund på en liten marknad som inte växer och det är resultatet av den tynande tilvaro boxningen fört i Sverige över en lång tid.