I det sena 1960-talet var Thomas Borg en bra amatörboxare i Stockholm. Bra var ordet och han blev distriktsmästare i Stockholm i weltervikt 1967.
Under ett besök i USA tidigt 1969 tränade Thomas på det legendariska 5th Street Gym i Miami, Florida, och även om Angelo Dundee då var upptagen med bland annat WBA-mästaren i tungvikt Jimmy Ellis så hade han tid över för en relativ nybörjare från Sverige och det hela ledde till två proffsmatcher. En låter sig bekräftas men den andra är försvunnen. Det blev vinst i bägge matcherna.
– Men tyvärr var jag ung och nykär och åkte hem, skriver Borg i ett mail till knock-out.dk.
Hemma var det vår men över svensk proffsboxning sänkte sig mörkret. Promotor paret Bertil Knutsson och förre världsmästaren Ingemar Johansson jobbade dock på en gala under våren 1969. Och här dök Thomas Borg upp som ett färskt, fräscht och spännande namn. Obesegrad svensk proffsboxare i USA lät bra i pressmeddelandena – men Svenska Boxningsförbundets prokommission ställde sig kallsinniga. Man hade på den tiden den numera helt befängda tanken att proffsboxning var för de allra bästa och att man måste skydda mindre erfarna och duktiga boxare från farorna i en djungel där det fanns riktiga tigrar. Borg nekades därför licens.
Knutsson & Johansson överklagade men inget hjälpte. Borgs karriär var därmed slut och han studerade sedan till präst men satsade efter tag på fotboll och tränade Helsingborgs IF under två säsonger – men det ska sägas med en gång att HIF hade ett mycket tufft 1970-tal och var ett tag nere i vad vi då kallade division III.
Borg blev senare rektor för Deltaskolan i Stockholm, föreläsare med mera och gjorde sent omsider comeback inom boxningen som ordförande för Stockholms Gotlands boxningsförbund men som proffsboxare i Sverige dög han alltså inte.
Det blev för övrigt inget av med de proffsgalor Knutsson / Johansson planerade 1969 – inte förrän avskedsgalan 30 december.