Vi (Sverige) har idag en man, Badou Jack, som står i väntans tider för en stormatch i USA, två boxare, Sven Fornling och Anthony Yigit, ska i höst / tidig vinter boxas om VM titlar, en tungviktare, Otto Wallin, ska troligen upp i match om EBU titeln i höst, ytterligare två, Pezhman Seifkhani och Patricia Berghult, ska boxas om VM titlar 10 november och så här gott ställt har vi aldrig någonsin haft det – vi har inte ens varit nära även om det på den gamla goda tiden var större med en EM (EBU) titel än dagens utbud av VM titlar.
Sverige har aldrig haft så många proffsboxare som de senaste åren låt vara att det sker i samband med att amatörboxningen kämpar för sin blotta existens förstörd av en idiotisk poängmaskin och stötabsorberande handskar som dödat spänningen och förvandlat det till ett kuddkrig deluxe. Lägg därtill en lång rad av interna dispyter både nationellt och internationellt och vi har en sport som idag lever på motionsnivå men inte mycket mer och det fåtal utövare som satsar och som förr kunnat göra sig ett litet namn blir idag gärna proffs.
Ikväll går Simon Engström upp i huvudmatchen på en gala på hemmaplan i Duveholmshallen i Katrineholm och möter Jozsef Barati i vad som överallt skulle passera som en godkänd huvudmatch över sex tre minuters ronder. Men så icke i Sverige. Här måste en promoter cirka nio veckor före match presentera en motståndare till Svenska Proffsboxningskommission som får bereda ärendet för att senast 60 dagar (enligt gällande lagstiftning) kunna lägga fram ärendet för Länsstyrelsen i Örebro som i sin tur bereder ärendet för Kamsportsdelegationen, som sedan tar beslut.
I fallet Engström-Barati underkänner man ansökan och matchen går nu över 6×2. Laziz Sharifov var ju borta sedan innan men även den ansökan om 6×3 blev underkänd med hänvisning till “bristande erfarenhet”.
Det är ett fullständigt orimligt system vi har idag. Att boka moståndare på den här nivån så här långt i förväg är svårt och risken är stor att boxaren ifråga väljer en bättre “payday” någon annanstans kort tid innan Sverige matchen – och är sedan inte matchklar. Då måste hela historien göras om igen och då lever man på myndigheternas goda vilja – eller så får matchen boxas innanför 12-minuters spärren och det här blir en dyr historia för den redan pressade arrangören och man konstatera att trots antalet stjärnor och antalet proffsboxare så kämpar även proffsboxningen för sin existens.
Någon lagändring eller ändring av det nuvarande systemet verkar inte heller vara i sikte.
Svensk proffsboxning
