Alex Blanchard var den kanske bästa av de många mycket bra holländska lätta tungviktarna som kom fram fram på på 70- och 80-talet. Blanchard började som lätt mellanviktare och var extremt lång – 194 cm – för sin viktklass. Han vann holländska mästerskapen två gånger och lämnade amatörlivet med en lista på 61-3 och det inkluderar en knapp förlust mot Leo Vainonen i finalen på Akropolis Cup 1979.
– OS i Moskva 1980 var för långt borta och jag fick ett fint anbud från Henk Ruhling, och jag gick efter pengarna, säger Alex idag och berättar att han under ett träningsläger i Philadelphia också hade ett anbud från Lou Duva från Main Events – men pengarna var för små.
Blanchard blev proffs 1979 och var 21-0 1982 när det var dags för en holländsk variant av Århundradets Match mot veteranen Rudi Koopmans, regerande Europamästare sedan 1979 och för att tala travspråk härdad i hårda sällskap.
– Jag hade vunnit 21 raka och jag hade inte behövt anstränga mig en enda gång, det var skillnaden, och det här var min första riktigt stora match och jag lovar, jag tappade två liter vätska under inmarschen, berättar Blanchard, nu 61.
Koopmans, tränad av legendaren (delvis av fel skäl måste sägas) Eckhard Dagge, var den starkare även om Blanchard hade några fina ronder men mästaren knäckte utmanaren och vann på tko i åttonde. En returmatch var given och var klar men Koopmans skulle först klara av fransmannen Richard Caramanolis men förlorade och slutade boxas.
Blanchard knockade sedan Caramanolis i Amsterdam och blev EBU champ och det förhandlades om VM-match men det blev inget.
– Den holländska marknaden har aldrig varit bra för proffsboxning, allt här handlar om fotboll, säger Blanchard, som efter ett titelförsvar i Tysklad mot Manfred Jassmann blev WAA-mästare när Jerry Reddick, mer känd som “Mac Truck”, rasade ihop i ringen inför en fullsatt arena i Amsterdam. Det var en skandal och alla skyllde på varandra och efter det följde tre oavgjorda matcher mot i tur och ordning Richard Caramanolis, Dennis Andries och Tarmo Uusivirta. I de två förstnämnda ansågs Blanchard ha haft otur med domarna men mot Uusivirta var det tvärtom. “Tarmo Uusivirta – en iskall stormvind från Norden” löd rubriken i tidningen Boxning.
– Han var den bätrre av oss den kvällen, säger Alex. Å andra sidan vann Blanchard returmatchen – om IBF Europe titeln i supermellanvikt – i Helsingfors men igen blev det oavgjort.
Senare kom en uppvärmningsmatch mot Tony Harrison och en högst överraskande förlust. Det tog nästan två år att komma tillbaka och då var det mot stentuffe och urstarke tysken Graciano Rocchigiani, som gick genom eld och vatten i den här matchen och boxade med ena ögat totalt igenmurat, och knäckte Blanchard. som stoppades i nionde ronden.
– Rocky var stark, han var som en klippa och när matchen bröts hade jag inget mer att ge, säger Alex. Vägen tillbaka var för lång så jag lade handskarna på hyllan och det tog tio år innan jag så mycket som tittade på boxning igen. Blanchard har en lista på 40-4-4 och hade turen / oturen att vara aktiv i en era med många stora namn i mellanvikt och lätt tungvikt – och kanske värst av allt: supermellanvikt fanns inte då.
I samband med 30-årsjubileet av stormatchen mot Koopmans kom någon på tanken att varför inte göra det igen i ett slags “Battle of the Grandfathers” och det blev ganska stora rubriker i pressen men man fick inte ihop tillräckligt med pengar.
Precis som hela Holland är Blanchard just nu “locked down” men arbetar annars som personlig tränare.
Alex tränades under sin aktiva karriär av storheter som Erik van den Berg, Rudi Koopmans (!), och Chuck Talhami och kan ett och annat om boxning och träning.
Källor:
tidningen Boxning
mrboxhist.se
S:A Boxing World november 1985
alexblanchard.nl
och speciellt tack till Rinze Van Den Meer och naturligtvis Alex Blanchard
foto: Alex Blanchard vs Ricard Caramanolis
Still going strong: Alex Blanchard
