mandag, 22. juli 2024

I backspegeln: 35 år sedan “Lillen” slog Tangstad

Den 9 mars 1985 möttes Steffen Tangstad och Anders Eklund i KB-Hallen i Köpenhamn och tusentals svenskar och norrmän ville till Köpenhamn den här dagen. Vädret var dock inte på vår sida utan det stormade rejält. Som vanligt vid dåligt väder av den här digniteten fick flygbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn ställas in. Och det blev bättre än så för det här var en ovanligt besvärlig storm och även färjan Limhamn-Dragör var inställd och här försvann några hundra biljettinnehavare.
Vi som var lite mer på hugget åkte dock buss 999 och den körde nu till Helsingborg och korsade Sundet den vägen. Vi kom fram till Köpenhamn och hoppade in i en taxi för färd till KB-hallen. Ute var det var ett satans väder, chauffören körde som en dåre och på Peder Bangs Vej small det, vi krockade och det blev tvärstopp men utan personskador. Vi övergav taxin och trafikkaoset för en hård löptur och kom till slut in i KB-Hallen precis när de första boxarna gick i ringen.
Det var en eftermiddagsgala och vi fick se Mohammed Kawoya slå ut svensk-finske veteranen Tauno Lothander i en mismatch. Tarmo Uusivirta imponerade i segern över Willie Wright. Ayub Kalule och Gert Bo Jacobsen fick lätta segrar mot dåligt amerikanskt motstånd och slutligen vann John Mortensen över Mark Mills. 
Nu var det dags för huvudmatchen och hallen var nu tre-kvarts full, graden av berusning var hög och röken låg tjock över oss alla. Stämningen var som det brukar heta laddad. “Lillen” splittrade de svenska boxningsfansen där den ena falangen räknade honom som världsklass medan den andra höll honom för en sopa. Att han var bra men inte riktigt bra nog för de stora sammanhangen dög inte här. En av dem som blandade sig i debatten var Ingemar Johansson, former undisputed heavyweight champion of the World. Han sågade “Lillen” ganska hårt och var säker på att Tangstad skulle vinna.
I pressen var Eklund både och beroende på var i karriären han befann sig. Hårt haussad inför OS 1980, sedan slaktad efter förlusten mot Istvan Levai i första omgången. Hårt kritiserad den första proffstiden, avskriven efter oavgjort mot Guido Trane och knocken mot Noel Quarless, ansågs pånyttfödd efter en tam insats mot en otränad Joe Bugner och han slog sedan Dorcey Gaymon i en match där han hade stora problem i sex ronder. 
Tangstad å sin sida hann bli proffs i Norge alldeles innan förbudet 1981 och hamnade sedan i Chicago som då upplevde en boxningsboom (precis som hela boxningsvärlden). Han mötte en hel radda boms, vann säkert, oavgjort mot Buster Douglas lyser idag men det gjorde det inte då. I Danmark slog han först ovan nämnda Trane och Bugner (då sju kilo lättare och betydligt bättre än mot Eklund månaden innan) och slog sedan Lucien Rodriguez och blev Europamästare. 
Det öppnade dörren för en stor skandinavisk match mot “Lillen” Eklund. Det fanns inga officiella rankingar på den här tiden men “Lillen” var knappast topp tio i Europa rent meritmässigt men hade kapaciteten till mer och väl i ringen syntes det. Tangstad såg nervös ut och inledde tveksamt. Ryktena som kom i svang efter matchen sa att Tangstads tränare Harald Svendsen och Ingemar Johansson bråkat i omklädningsrummet – ett bråk som ska ha börjat med att Svendsen tyckte att Ingo lade sig i för mycket. Oavsett så tog Eklund kommandot utan att egentligen boxa särskilt bra. Han blockerade Tangstads vänsterkrok, jabbade, höll distansen och vann på tko i fjärde ronden.
Det var stökigt redan innan och nu blev det kaos i KB-Hallen. “Lillen”-falangen ville ha tag på Ingo, som var ringside, för att göra upp och ex-mästaren gav en extra efterhängsen dam en ordentlig örfil och flydde sedan fältet medan Eklunds fans dansade omkring i och utanför ringen. Den norska publiken och den svenska Tangstad-falangen försökte dränka sorgen i ännu mer bajer och Gammeldansk och det verkade gå utmärkt och några större bråk utbröt inte mellan vinnare och förlorare.
Det blev buss tillbaka till Hovedbangården och den var överfull av berusade svenskar och norrmän som förde ett satans liv och flera försökte konversera den attraktiva kvinnan som körde bussen. Till slut fick hon nog, tvärnitade, öppnade dörrarna och flera liter öl gick till spillo och åtskilliga passagerare ramlade av och kom inte ombord igen och hon röt “NU HÅLLER I KAEFTEN” – och resten av färden försiggick i yttersta stillhet. 
Nu blev Anders “Lillen” hjälteförklarad och det varade tills han mött Frank Bruno och då var han återigen inget värd. 
Tangstad kom tillbaka och tog över EM igen när Bruno lämnat titeln vakant men det är en annan historia.

Seneste historier