WBC #3, IBF #6, WBO #6, WBA #8, RING-mag #7 tungviktaren Dillian Whyte 22-1,16 KO arbetade hem en överlägsen poängseger över IBF #9 Robert Helenius 25-2, 16 KO in en tråkig och ensidig match framför 80000 åskådare på Principality Stadium i Cardiff.
Helenius började matchen bra och försökte träffa britten med tunga slag. I andra ronden skakade finlandaren Whyte med en ren högerträff och allt såg bra ut. Men i tredje ronden attackerade Whyte och vann ronden klart och det hände någonting som fick Helenius att backa.
Han sa under rondpausen till sina sekonder att han inte kunde känna högerhanden.och därmed blev matchen en stereotypisk historia. Whyte forcerade och försökte slå Helenius med alla möjliga slag uppe och nere. Helenius boxade på bakfoten, gled undan och slog bara några få vänsterjabbar och högerkontringar per rond.
Det såg ut att ålänningen tröttnade och kanske skulle bli utslagen men med sitt 20 års erfarenhet från ringen klarade Helenius att stå på sina fötter utan att Whyte fick in rena avgörande träffar. Whyte vann alla ronderna från tre till tio. Helenius boxade som en sparringpartner utan att försöka vinna ronder, bara för att överleva och stå tiden ut med Whyte som letade efter knock-out. Publiken buade då och då åt boxarna.
I början av elfte ronden piggnade Helenius till och försökte kontra Whyte med tunga vänsterkrokar och höger uppercuts. Men försent. Whyte vann en överlägsen poängseger 119-109,119-109 och 118-111 och tog hem WBC-Silverbältet och anses att ha chansen att utmana mästaren Deontay Wilder 38-0, 37 KO.
Helenius har pratat i åratal att hans dröm och mål var en VM-match. Efter lördagens prestation kan han gott glömma sin dröm. Så tandlös var prestationen i Cardiff. Den enda pluspointen var att han vågade ta matchen med 19 dagars varsel och att han promenerade från ringen till dopingkontrollen på egna fötter. Och ja, visst, var Robbe mycket besviken efter matchen.
– Allt började bra. Jag vann kanske den första ronden och absolut den andra. Jag skakade honom med en ren högerträff. Men i början av tredje ronden kände jag en smärta i den för fem år sedan opererade höger axeln. Kunde inte känna högerhanden ett tag, berättade Helenius.
– Det var bara att backa, blockera, glida undan och försöka med kontraslag och klara sig tiden ut. Han var stark, slog hårt men jag var aldrig seriöst träffad. Känner stor besvikelse. Tre veckors tid räckte inte att komma i form. Fick febersjuka efter sparringen mot Joshua och fick ta en veckas penicilinkur och bestämde mig för att ta matchen i sista stund. Det är fakta utan ursäkter. Jag torskade stort i dag. Nu flyger vi hem i morgon bitti från Bristol. Sedan vilar jag och bestämmer om fortsättningen senare, avslutade Helenius.
Fast Dillian Whyte vann matchen så övertygade han inte till att ha en stor chans i matchen mot Deontay Wilder.
– Han, Helenius, började bra och jag kände hans högerträff i andra ronden. Tänkte att matchen blir tuff. Sedan vet jag inte vad som hände med honom, när han började backa. Han var lurig i sin defensiv, jag kunde inte leverera en clean shot för att slå ut honom, berättade Whyte.
Vart går Robert Helenius härifrån? Svårt att säga. En gång var han en stark kandidat som utmanare till Vladimir Klitschko. I november 2009 slog han ut Taras Bidenko. I januari 2010 stoppade han Lamonn Brewster. I april, 2011 knockade han Samuel Peter. I augusti samma år åkte Sergey Lyakhowitz tungt i golvet. De tre sistnämda var alla f d världsmästare. Och finska pressen skrev superlativer om Robert Helenius. Kalle Sauerland ansåg då att Helenius var 12 månader från en match mot Vladimir Klitschko.
Allt var bäddat för en EM-match mot Dereck Chisora och storgala på Hartwall Arena. Då hände detta, en olycka som kanske stoppade Robert Helenius att bli den storboxare och VM-utmanaren som hela Finland hade hoppats på. Under sitt road work en mörka septembermorgon i Berlin ramlade Robbe och skadade sin högeraxel.
Undersökande läkarens diagnos var chockande. Helenius högra axelns mittersta sena hade spruckit. Läkaren föreslog att ställa in Chisora matchen och vila tio veckor. Då skulle skadan kanske läkt sig själv.
Men Robert bestämde sig för att ta risken och boxa. 11733 ( finskt inomhus rekord ) finländare betalade inträde till galan för att se en blek prestation av Helenius, som till och med bröt högra näven i första ronden efter att ha skakat Chisora med en rak höger. Matchen blev en tuff drabbning mot den forcerande Chisora och Helenius kämpade vad han kunde. Helenius vann matchen med en diskutabel split decision. Och axelskadan blev ännu värre.
I januari 2012 opererades axeln och det tog 11 månader innan finländaren var tillbaka i ringen igen. I matchen mot journeymannen Sherman Williams märkte man att Robbes högerhandsslag inte var detsamma som förr. Den raka högern, som blev sömnpiller till många kvalitetsmotståndare, lyste med sin frånvaro.
Tycker synd om Robert som är en känslig kis. Och har tungt att bära mislyckanden i ringen..
– Varje gång jag förlorar, deppar jag, och känner att jag har svikit hela finska folket och kan inte göra något åt saken.
Efter lördagens match blev Helenius undersökt av matchläkaren som nämnde att inget var bruten i högra axeln.