I ett press meddelande från Sauerland Promotion säger Erik Skoglund att han nu noggrannt studerat matchen i lördags i Liverpool mot Callum Smith och säger att hade matchen gått någon annanstans än i Liverpool hade han vunnit.
-Matchen dömdes som om jag var utmanare och han mästare och inte som om vi var två utmanare om en vakant titel. Lägg därtill hemmapubliken som antagligen också påverkade domarna, de satte alla jämna ronderna till Smith.
-Jag tror att hade matchen gått var som helst än i Liverpool hade jag vunnit.
-Jag anser att jag kontrollerade matchen med min vänster och mitt fotarbete och jag åstadkom stor skada med min jab. Enligt min mening skulle det vara tillräckligt. Att Smith dominerade elfte ronden med nedslagningen räcker inte.
-Jag hoppas Callum Smith vinner turneringen och under tiden ska jag arbeta för chansen till en returmatch.
I en intervju i Södermanlands Nyheter är tränaren Johan Skoglund ännu mer rak på sak: -Erik blev bortdömd, säger han.
Det är ganska seriös kritik av WBC och the British Boxing Board of Control för mästare-utmanare poängsättning ska inte få förekomma (även om myten i högsta grad lever) och publiktryck ska inte heller påverka.
Från den här ringhörnan är vi eniga om att Skoglund gjorde en mycket bra match – men det är för lite. Efter den sjätte ronden är matchen lika alternativt 4-2 i ronder till Smith och här borde Skoglund lagt in en växel till – istället är det Smith som kommer igen efter med skadad näsa och allt och tar över. Skoglunds jab? Visst, den är effektiv, men det är Smith som pressar, är offensiv och gör matchen och efter nedslagningen behöver Erik vinna på knock för att ta hem det och han vinner sista ronden men det är fortfarande inte “all out”.
Eric Armit utnämnde i sitt veckobrev (som publiceras lite varstans) Smith-Skoglund till veckans match och hade 116-111 Smith.