Ingen svensk boxare eller idrottsman har vinglat mellan himmel eller helvete som Anders “Lillen” Eklund i media eller bland boxningsintresserade. Varför är en fråga vi ska titta på senare men här berättar vi om hans mest överskattade seger. Vinsten över Phillip Brown är “Viking-falangens” främsta argument för att “Lillen” var så stor att han i själva verket var världsklass – vilket han aldrig var.
Som amatör vann Philip Brown silver i AAU och Golden Glovesturneringarna1979 och slog blivande proffsstjärnor som James “Quick” Tillis och Renaldo “Mr” Snipes men förlorade mot Tony Tubbs och Marvis Frazier.
Som proffs var han 21-0-2 mot moderat motstånd när det 1982 blev en längre paus delvis på grund av byte av manager men kanske allra mest för att han var i väntans tider. Det han väntade på var att den store “Irish” Gerry Cooney skulle hämta sig från en skada och därmed ge honom en riktig “payday” och i händelse av vinst ett mycket stort lyft i karriären.
1984 var Brown – och Cooney – tillbaka och Phillip slog med möda Tommy Stevenson på poäng över åtta ronder innan det var dags för matchen mot Cooney i en match som gick i Alaska och det blev förlust på tko i fjärde ronden efter tre nedslagningar i en ensidig tillställning. Det följdes av en passiv insats mot den väldige Frank Bruno och förlust på poäng med 100-95 (vilket är lika med 100-90 med ten point must systemet).
Från och med nu blir det långt mellan matcherna och i det lilla som rapporteras förefaller inte Brown ha imponerat. Det märks till exempel i ett oenigt domslut mot Mike Jameson (13-14 inför matchen). 1988 fick Brown startförbud inför en match mot Leon Spinks på grund av en ögonskada – och det får betydelse längre fram. I september senare 1988 slår Brown med stort besvär Tony Morrison (14-6-1 inför matchen) på ett oenigt domslut till publikens buande.
Det här var sista matchen Brown vann. Nu följde en poängförlust mot Marvis Frazier innan det var dags för mötet med den store Anders “Viking” Eklund. Brown golvade den svenske vikingen i sjätte ronden i vad som i till exempel Flash / Professional Update beskrevs som en tråkig och händelsefattig tillställning. Matchen gällde WBA Continental Americas-titeln men “Viking” blev inte amerikansk mästare för det. Det finns det ingen som blivit för det har aldrig funnits en officiell titel för den amerikanska kontinenten – i alla fall inte i norr utan det var ett påhitt av ett privat företag, då med säte i Panama benämnt World Boxing Association.
I matchen efter den här boxade Brown för övrigt om samma titel men nu mot Mike Weaver. Brown avslutade karriären 1995 och totalt är hans matchlista på respektabla men något missvisande 30-12-2. Brown fick lite rubriker när han 1998 beskyllde Larry Holmes för att ha orsakat skadan som ledde till att han under sparring ha skadat höger öga så svårt att det lett till slutet på karriären och försämrad syn. Holmes avfärdade genom sin advokat anklagelserna. Brown hävdade också att han inte hade råd med en operation och på grund av det blev synen stadigt blev sämre.
Anders “Viking” Eklunds mest överskattade seger
