En aning försenad på grund av problem med rättigheterna till vissa av fotona är nu Ken Brooks biografi över Ingemar Johansson äntligen publicerad. Den beskrivs som “the first ever biography” över Ingo och det kan kanske stämma om vi håller oss till utrikiska men på svenska finns det en hel del om forne världsmästaren och de har Brooks gått igenom och de är också bokens ryggrad. Det är då främst Johanssons egna klassiker Sekonderna Lämnar Ringen från 59, Sigurd Glans Tungviktaren från 82 och Edna Alsterlunds Den Längsta Ronden från 2012.
Att Brooks som inte kan svenska har tröskat sig genom de två sistnämnda är i sig en bedrift (Sekonderna Lämnar Ringen kom på till engelska 1960) men det gör också att Ingemar Johansson Swedish Heavyweight Boxing Champion i stort blir en översättning och ett sammandrag av de här tre böckerna och inte ett självständigt verk – och det förekommer ett antal fel/missförstånd som kan hänföras till språkförbistringen. Värre är när Brooks låter vissa myter som den om Eddie Machen leva vidare. Machen blev förvisso svårt knockad 1958 men kom igen och gjorde en fin karriär även efter Ingo matchen.
Det finns ett antal anekdoter främst from Ingos framträdande i amerikansk TV och artiklar saxade ur amerikansk press som inte känns igen och Brooks har också intervjuat ett antal medlemmar ur familjen Johansson och Edna Alsterlund. Olof Johansson tackas också i förordet och Christer Franzén citeras i boken men några kritiska frågor verkar inte ha ställts och de många ryktena och historierna kring Johansson varken nämns, bekräftas eller dementeras.
Ken Brooks har tidigare främst skrivit biografier om musiker och band med sin storhetstid i det sena 60-talet som Arthur Lee & Love, Captain Beefheart, the Doors och Paul Butterfield.
17.01 Recension: Ingemar Johansson – Ken Brooks
