Muhammad Ali eller Cassius Marcellus har avlidit efter en lång tids sjukdom vid en ålder av 74. Ali, känd som the Greatest, var på sin tid en av de mest kända människorna på planeten jorden och blev långt större än sin sport.
Cassius Clay vann OS guld 1960 och blev sedan proffs. Clay lånade mycket från wrestling om hur man ska marknadsföra sig och blev en stor och kontroversiell stjärna direkt. Han vann VM titeln i tungvikt 1964 när den väldige Sonny Liston gav upp och vann sedan på knockout i returmatchen 1965. Ali, som han då hette var vid den här tiden en fantastisk boxare, han rörde sig snabbt, nästan hoppande i ringen, slog långa serier och även om han inte hade riktig slagkraft slog han hårt nog. Och han hade en enorm kondition, snabba reflexer och undvek slag genom att flytta på huvudet – och träffade slagen hade Clay en grym förmåga att tåla stryk, något man inte riktigt förstod då.
Runt 66-67 var Muhammad Ali en av de bästa tungviktsboxarna i historien. Hans trashtalk av motståndare var elakt, roligt och slagkraftigt och han var lika hatad som älskad.
Men Alis vägran att göra militärtjänst och allt annat som hände i det sena, mycket turbulenta 60-talet, ledde till att han fråntogs sin licens och kunde inte boxas på tre och ett halvt år.
Den Muhammad Ali som kom tillbaka var bra men inte riktigt lysande som han varit några år tidigare men det är nu hans stora matcher kommer. De tre matcherna mot Joe Frazier är klassiker och den tredje matchen, the Thrilla in Manila, är en av de hårdaste. brutalaste matcherna i modern tid. Ali vann på tko i fjortonde ronden.
En annan klassiker är segern över George Foreman. De tre matcherna mot Ken Norton har aldrig fått samma status. Ali hade svårt med Norton men vann två av matcherna men den sista segern såg ut som en gåva från domarna. Muhammad bröt käken i den första matchen och var direkt dålig – det påstods senare att han var en aning urlakad efter en hård natt med en eller flera damer.
Och genom hela 70-talet hade Ali svårt med träningsdisciplinen och tog mycket stryk på sparring och i matcher. Efter Manila var både Ali och Frazier slut men bägge fortsatte boxas och för Alis fick det konsekvenser även om det aldrig kunde bevisas att den variant av Parkinson´s Disease Ali led av orsakats av boxning.
Ali slutade som tre-faldig tungviktsmästare – den ende som vunnit den linjära titeln tre gånger – men kom tillbaka för den sorgliga matchen mot Larry Holmes. Han avslutade karriären med en förlust mot Trevor Berbick.
Efter boxningen växte legenden och blev större än boxaren någonsin varit samtidigt som han blev alltmera märkt av sin sjukdom.
Rent boxningshistoriskt är Muhammad Ali en av de stora men de många dåliga matcherna på 70-talet drar ned helhetsbilden ganska mycket. När man ser filmer från Alis sparringsessioner mår i alla fall jag dåligt när jag ser hur mycket stryk han tar. Han ligger i repen, i dubbelgard och låter sparringpartnern slå och slå och slå. Det är inget att rekommendera. Titta istället på Clay / Ali från 60-talet och minns the Greatest.